Fotograf: Leonard GrenI slutet av juli deltog jag i 2 väldigt intressanta arrangemang i Göteborg. Det första var ett rundabordssamtal initierat av Lab for Culture på temat ”Converging pathways to a new knowledge” och där ett 30-tal personer från Europa deltog. Sedan i direkt anslutning till detta, regeringens kulturkonferens ”Promoting a creative generation” inom ramen för ordförandeskapet. Dagens blogg berör reflektioner från dessa dagar.
Gradvis har den nya teknologin skapat möjligheter som tidigare var otänkbara. Det börjar också stå alltmer klart att vår traditionella approach till media inte räcker till längre när vi ska närma oss digital information. De kulturella implikationerna av digitaliseringen är mycket större än att bara utforska tekniska möjligheter. Digitaliseringen påverkar hela spektrumet av kulturproduktion, distribution och presentation och den digitala världen ger upphov till nya former av uttryck, reflektioner och utbyte. Denna digitalisering måste även kulturinstitutioner förhålla sig till. Och vi måste förhålla oss till digitaliseringen därför att den helt och hållet är en del av den unga generationens vardag.
Det inledande rundabordssamtalet berörde just frågan hur en digitaliserad värld skapar nya förutsättningar för kommunikation och lärande. Hur ser morgondagens arenor för lärande ut? Hur ser den kreativa allmänningen ut och vilka har makten över den? Jag väljer att inte ge några svar utan ni får ett citat från John Thackara;
“Our journey is not an easy one. We need to think, connect, act and start processes with sensitivity. We need to foster new relationships outside our usual stomping grounds. We have to learn new ways to collaborate and do projects. We have to enhance the ability of all citizens to engage in meaningful dialogue about their environment and context and foster new relationships between people who make things and the people who use them.” (In the Bubble, 2005)
En av deltagarna i konferensen ”Promoting a creative generation” var Ann Bamford. Hon målade upp en bild av det som Don Tapscott kallat nätgenerationen eller det som med annan terminologi kallas generationerna Z och Y, dvs. barn och ungdomar som vuxit upp i en tid då det alltid funnits datorer och mobiltelefoner. Hon tog upp några kännetecken för denna generation:
- Värderar inte läsande och skrivande.
- Värderar datorer, film, musik, magasin och spel.
- Utstrålar energi och rörelse.
- Språk är uttryck för mode och förändras konstant.
- Har en internationell utblick.
- Värdesätter samverkan och kommunikation.
Hon tog också upp 5 saker som hon menade kännetecknade Internet och användandet av datorer och sociala media. Dessa var;
- Stödjer en bildmässig, estetisk läskunnighet / nya former av kunskap
- Stödjer kritiskt tänkande/förmågan att tänka/problemlösning
- Fungerar socialt sammanhållande
- Överföring av kunskap
- Överföring av känslor
Jag har själv ofta sagt att vi inte kan bedöma de nya medierna utifrån de parametrar vi skapat för de gamla. De måste förstås på egna meriter och utifrån nya bedömningsgrunder. Jag menar också att man måste vara där för att fullt ut förstå de möjligheter som ryms i den nya kommunikationstekniken. Det finns också anledning att i allt högre grad damma av Marshal McLuhans gamla uttryck ”The media is the message”. You Tube, Facebook och Twitter utgör 3 helt olika sätt att kommunicera på och där mediumet i allra högsta grad bestämmer den information som kommuniceras.
Gradvis har den nya teknologin skapat möjligheter som tidigare var otänkbara. Det börjar också stå alltmer klart att vår traditionella approach till media inte räcker till längre när vi ska närma oss digital information. De kulturella implikationerna av digitaliseringen är mycket större än att bara utforska tekniska möjligheter. Digitaliseringen påverkar hela spektrumet av kulturproduktion, distribution och presentation och den digitala världen ger upphov till nya former av uttryck, reflektioner och utbyte. Denna digitalisering måste även kulturinstitutioner förhålla sig till. Och vi måste förhålla oss till digitaliseringen därför att den helt och hållet är en del av den unga generationens vardag.
Det inledande rundabordssamtalet berörde just frågan hur en digitaliserad värld skapar nya förutsättningar för kommunikation och lärande. Hur ser morgondagens arenor för lärande ut? Hur ser den kreativa allmänningen ut och vilka har makten över den? Jag väljer att inte ge några svar utan ni får ett citat från John Thackara;
“Our journey is not an easy one. We need to think, connect, act and start processes with sensitivity. We need to foster new relationships outside our usual stomping grounds. We have to learn new ways to collaborate and do projects. We have to enhance the ability of all citizens to engage in meaningful dialogue about their environment and context and foster new relationships between people who make things and the people who use them.” (In the Bubble, 2005)
En av deltagarna i konferensen ”Promoting a creative generation” var Ann Bamford. Hon målade upp en bild av det som Don Tapscott kallat nätgenerationen eller det som med annan terminologi kallas generationerna Z och Y, dvs. barn och ungdomar som vuxit upp i en tid då det alltid funnits datorer och mobiltelefoner. Hon tog upp några kännetecken för denna generation:
- Värderar inte läsande och skrivande.
- Värderar datorer, film, musik, magasin och spel.
- Utstrålar energi och rörelse.
- Språk är uttryck för mode och förändras konstant.
- Har en internationell utblick.
- Värdesätter samverkan och kommunikation.
Hon tog också upp 5 saker som hon menade kännetecknade Internet och användandet av datorer och sociala media. Dessa var;
- Stödjer en bildmässig, estetisk läskunnighet / nya former av kunskap
- Stödjer kritiskt tänkande/förmågan att tänka/problemlösning
- Fungerar socialt sammanhållande
- Överföring av kunskap
- Överföring av känslor
Jag har själv ofta sagt att vi inte kan bedöma de nya medierna utifrån de parametrar vi skapat för de gamla. De måste förstås på egna meriter och utifrån nya bedömningsgrunder. Jag menar också att man måste vara där för att fullt ut förstå de möjligheter som ryms i den nya kommunikationstekniken. Det finns också anledning att i allt högre grad damma av Marshal McLuhans gamla uttryck ”The media is the message”. You Tube, Facebook och Twitter utgör 3 helt olika sätt att kommunicera på och där mediumet i allra högsta grad bestämmer den information som kommuniceras.
