GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!

Fotograf: Chascow

Så lägger vi då ännu ett år till handlingarna. Till Riksutställningar kom Tomten med ett nytt smaskigt uppdrag.

Vi får ett utvecklande uppdrag där vi genom olika typer av samverkansformer ska utveckla utställningsområdet. Framför allt då den utåtriktade verksamheten och pedagogiken hos museer och andra utställningsarrangörer. Omvärldsanalys, kunskapsutveckling och tekniskt stöd lyfts fram. Barn och ungdom och den samtida konsten ska prioriteras.

Tittar jag tillbaka på året har det för min egen del varit händelserikt och omväxlande. Bloggen har till dags dato haft drygt 1300 besökare, vilket får anses vara hyfsat för en professionell blogg. Ska jag lyfta fram årets Topp-3 får det bli följande;

1. Pedagogisk guidebok om rörlig bild.
En hands-on publikation som vi gav ut efter sommaren. Den visade sig ligga rätt i tiden och träffade även rätt med sitt innehåll. Första upplagan på 1000 ex tog slut på några månader och kombinationen med en 1-dags workshop i ämnet visade sig också väldigt lyckad. Detta kommer ni höra med om nästa år.
Pedagogisk guidebok

2. Narrative spaces - Konferens på Leicester university i maj
Det visade sig att det gick att ta sig till England trots Eyafjallajökull. Väl där var det verkligen mödan värt, trots Karin Boyes motsatta åsikt. Konstnärer, arkitekter, curators, pedagoger diskuterade i 3 dagar om narrativet som utgångspunkt för allt skapande. Och i stort sett alla började i pedagogiska grunder kring lärande och meningsskapande. Därmed bekräftande min tes att pedagogiken är grunden i utställningsmakeriet.

3. Du sköna nya utställningsvärld
Konferensen i Stockholm som var ett samarrangemang mellan Fuism och Forum för utställare. Hög kvalité och skön bredd visade att föreningarna är kapabla att arrangera högkvalitativa konferenser. Mötet mellan olika kompetenser inom utställningssektorn är viktig för att bryta perspektiv och utveckla vårt professionella språk.

Nu återstår bara att tacka er som följer bloggen för visat intresse och att önska er alla en God Jul och ett Gott Nytt År! Vi hörs och ses på det nya året. Göran.

7 FRAMGÅNGSFAKTORER FÖR LYCKADE UNGDOMSPROJEKT

Hej alla!

Direkt när jag började på Riksutställningar slängdes jag in i ett EU-projekt som handlade om hur konstinstitutioner kunde arbeta med ungdomar utanför skolans ram. Det gav insikt i en rad konstbaserade ungdomsprojekt i England, Irland, Italien, Portugal och Sverige. Därefter har jag under dessa snart 3 år på Riksutställningar kunnat följa olika typer av ungdomsprojekt inom kulturvärlden generellt och konst- och utställningsvärlden i synnerhet.

Dessa erfarenheter kombinerade med min bakgrund som högstadielärare gör att jag anser mig ha bra koll på vad som krävs för ett lyckat ungdomsprojekt. Konstbaserat eller ej. Här är mina 7 framgångsfaktorer för ett lyckat ungdomsprojekt.

1. BYGGA FÖRTROENDE
För att kunna arbeta kvalitativt måste ett samarbete med ungdomar bygga på förtroende. Förtroende måste skapas, det får man inte automatiskt. Oftast byggs det över tid. Det kan också byggas genom att samverka med en plats eller organisation som redan har ungdomarnas förtroende.
2. MÖTAS PÅ SAMMA NIVÅ
Gå aldrig in i ett ungdomsprojekt med ett "von oben" perspektiv. Kom ihåg att ungdomarna också är experter, på sina liv. Ofta är ju det den kunskap som man vill ha tillgång till när det gäller innehållet i projektet.
3. GE TILLGÅNG TILL ARENAN
Viktigt att visa tillit i arbetet med ungdomar. Att ge tillgång till den gemensamma arenan med de resurser som står till förfogande är viktigt för att få ungdomarna att känna sig delaktiga. I och med att vi ofta tagit initiativ till ett projekt samt har tillgång till resurserna är det viktigt att så långt om möjligt släppa på detta övertag.
4. TIDEN ÄR EN FAKTOR
Att bygga förtroende samt att få igång kreativa processer i en grupp med ungdomar kräver tid. Finns inte tiden så genomför inte projektet.
5. REGLER & RESURSER
Öppenhet kring ett projekts ramverk är viktigt. Vilka regler gäller? Vilka resurser står till förfogande? Var öppen med budget och annat. Finns det lite pengar så säg det. Att undanhålla viktiga budskap kring resurser raserar eventuell tillit på nolltid. Likaså om regler inte följs.
6. RESULTATET ÄR VIKTIGT
Ofta i projekt med ungdomar är det processen vi fokuserar på, men glöm inte att resultatet är viktigt. Både för ungdomarna och för projektet. Därför är det viktigt att hela tiden driva på i projekt med ungdomar med målet i sikte.
7. TA ANSVAR FÖR FORTSÄTTNINGEN
Vad händer när projektet är slut? Hur kan vi ta ansvar för en fortsättning? Genom att starta projekt med ungdomar så tar vi ju också ansvar för att starta processer som inte tar slut bara för att ett projekt gör det.

Det är mitt recept för framgångsrika ungdomsprojekt. Hur har ni jobbat? Vilka tankar får ni kring detta?

Ha det!
Göran

KONSTEN ATT INFLUERA EN FÖRÄNDRING

Fotograf: Leonard Gren

Hej alla!

TORSDAG 4/11 10:00
Engage arrangerar idag och imorgon sin årliga internationella konferens i Nottingham, i år under titeln, "The Art of Influencing Change". Jag kommer att blogga kontinuerligt under denna rubrik idag och imorgon. Titta in och ta del av reflektioner och spaning.

11:00
Har precis hört en fantastisk föreläsning av Phyllida Hancock, engagerad i projektet Contender Charlie, som med utgångspunkt i Shakespeares pjäser tittar på hur språket kan användas för att utveckla det egna ledarskapet.
Med fantastisk inlevelse, karisma och humor använde hon Shakespeare´s pjäs Henry V som utgångspunkt för att visa på de olika roller och strategier ett ledarskap bygger på. Enastående bra! Mer om Contender Charlie hittar ni via länken. http://www.contendercharlie.com

15:30
Sedan före lunch har konferensen handlat om hur internet används för att bygga nätverk för olika typer av konstprojekt. Det underliggande motivet är att använda nätet för att bygga hållbara, social modeller utifrån en övertygelse om att internet kommer att förändra människors beteenden med tanke på ett globalt ekologiskt perspektiv.
Ruth Catlow från Furtherfield pratade om deras Zero Dollar Laptop Project. ZDLP handlar om en tanke om att människor genom ett kreativt och kritiskt engagemang i konst och teknologi kan bli aktiva kreatörer i sin kultur och i sitt samhälle.
Sam Bower berättade om sitt projekt greenmuseum.org som handlar om att inspirerar människor till att bidra till skapandet av hållbara samhällen där man bor. greenmuseum.org bidrar med tillgång till information, möjligheten att koppla ihop sig med andra människor med liknande idéer samt att göra olika resurser och verktyg tillgängliga.
Jonette Middleton pratade om sitt konstprojekt "Unity Panda" där hon med Facebooks hjälp och 1 stickbeskrivning på hur man stickar en Panda fått över 500 människor att sticka delar till 130 stycken "Unity Pandas". Dessa ska användas i en pandadiplomati och skänkas till Kina.
Länkar
Zero Dollar Laptop Project
greenmuseum.org
Unity Panda

FREDAG 5/11 09:00
Ytterligare en dag på konferensen. Tänkte sammanfatta några spaningar gjorda första dagen. 2 teman har dominerat. Nu ska det sägas att detta inte behöver spegla en stark trend i England utan också kan vara resultatet av de urval som organisationskommittén gjort för konferensen. Det första temat handlar om att den samtida konstscenen i England använder sociala media för att skapa nätverk. Syftet är att människor ska få kraft och redskap att påverka sina liv och den miljö där de lever. Det andra temat handlar om att konst och konstpraktik används som ett verktyg för att möta den globala, ekologiska utmaningen och skapa ett hållbart samhälle. Ni kan följa några av dessa projekt via länkarna ovan. Återkommer under dagen med lite ytterligare spaning.

15:00
Tillbringade förmiddagen i en workshop som leddes av Ruth Catlow från Furtherfield. I workshopen fick vi prova ett internetverktyg Furtherfield utvecklat i syfte att man ska kunna skapa egen konst utifrån resurser som laddas upp av användare i en databas. Där finns filmklipp, foton och ljudfiler. I gränssnitt finns sedanen mixer med 8 lager som man kan laborera fritt med och på så sätt skapa sitt eget multimediakonstverk. Ni hittar verktyget här;
www.visitorsstudio.org

Efter lunch en avslutande paneldebatt och diskussion. Den inleddes med korta presentationer. Först ut var Ann Bamford, chef för Engine Room, som återigen upprepade sina två meddelanden. Kultur bidrar till individens utveckling och demokratiska deltagande samt att kultur ska göras med kvalité och kan du inte leverera kvalité är det bättre att låta bli.

Hon följdes av Hannah Rudman som driver Envirodigital. Envirodigital arbetar med att skapa digitala verktyg och mötesplatser för konstnärer. Syftet är att IT, när det är möjligt, ska ersätta det fysiska mötet för att minska de utsläpp av koloxid som resande innebär.

Jon Treadway, ansvarig för bidragsgivningen på Arts Council (England Kulturråd), berättade sedan om de budgetnedskärningar som gjorts inom den kulturella sektorn som en följde av den ressession som drabbat England. Det som syns är att museum och gallerier gör färre utställningar. Istället för 4 gör man 3 per år. När det gäller lärandet ses det som en viktig verksamhet för att bygga verksamheter för framtiden. Samtidigt är det en verksamhet som det är svårt att hitta sponsorer till. Han menade också att samverkan är en del av framtiden. Dels för att hitta ekonomiska synergier men också för att utnyttja god praktik från andra ställen istället för att uppfinna hjulet igen.

PROFESSIONELL UTVECKLING

Fotograf: shannonkringen

Under de senaste veckorna har jag varit med om att arrangera 2 seminarier där olika pedagogiska motiv lyfts för en professionell diskussion.

Först var det FUISMs konferens i Stockholm med titeln ”Du sköna nya utställningsvärld”, där vi tittade på hur teknik används och kan användas i utställningar idag. Sedan var det "Gör museer skillnad””, där Riksutställningar och Museion i Göteborg lyfte frågan om normkritiska perspektiv utifrån en curatoriell och pedagogisk praktik.

Båda seminarierna har fått väldigt bra kritik i utvärderingarna, vilket i sig är räcker för att konstatera att denna typ av professionellt samtal behövs. Men jag tänkte även göra en personlig reflektion kring detta.

Utställningsmediet förflyttar sig för tillfället till en mer publiktillvänd praktik. Detta gör att pedagogiken blir en allt viktigare del i skapandet och förmedlingen av ett utställningsinnehåll. Detta gör också att professionen blir allt mer komplex och komplicerad. Det handlar inte längre om att ”bara” anpassa en utställning till en målgrupp eller att ta fram ett skolprogram.

- Det handlar att från början målgruppsanpassa ett innehåll, att ha kunskap om olika målgruppers kognitiva utvecklingsstadier och inlärningsmöjligheter.
- Det handlar om att ha en kunskap om hur olika metoder och verktyg kan användas utifrån utställningens art, syfte och mål kopplat till målgrupp.
- Det handlar om att ha kunskap om ett helt spektra av tillgänglighetsaspekter, både vad det gäller människor med olika typer av funktionsnedsättningar, men även de som inte har detta.
- Det handlar om att ha normkritiska kunskaper så att vi inte slentrianmässigt förstärker och cementerar normer som diskriminerar.

Alla dessa perspektiv är pedagogiska och ska finnas med från början i den process som så småningom utmynnar i en utställning. Det är därför det krävs en pedagogisk kompetens och ett pedagogiskt öga som kan bevaka detta i alla utställningsproduktioner, från ax till limpa. Men denna komplexitet kräver kunskap och kompetens, varför den typ av professionella samtal som de 2 seminarierna jag refererade till representerar, är viktiga. Här kan vi i en professionell miljö. tillsammans med andra kompetenser inom utställningssektorn, diskutera och reflektera kring detaljer och stora frågor och på så sätt, både som individer och som kollektiv, flytta fram vår kunskap och därmed också vår praktik.

För hur vi än vrider och vänder på detta är det Sveriges befolkning som är våra uppdragsgivare och mottagare av utställningar. Och en utställning som inte når fram kan aldrig vara en bra utställning!

GUIDEBOK OM RÖRLIG BILD

Fotograf: Darwin Bell

Jobbet på Riksutställningar innebär att jag pendlar mellan kulturpolitiska diskussioner på internationell nivå till handgriplig metodutveckling direkt för besökare i utställningar.

I fredags publicerade Riksutställningar en ”Pedagogisk guidebok om rörlig bild” som producerats av min enhet, Turné & Pedagogik.

Handboken är avsedd som ett hjälpmedel för alla som arbetar pedagogiskt med rörlig bild eller konstvideo och som behöver en handledning om hur man kan arbeta pedagogiskt med dessa. Handboken tar både upp en teoretisk lathund för workshops kring konstvideo samt hur man kan använda mobiltelefonen som ett multimediaverktyg för att framställa sin egen konstvideo. I handboken ger vi utrymme åt några av landets konstpedagoger och konstnärer som ägnat lång tid åt detta.

Ann- Sofie Roxhage och Elenor Noble har genom sitt arbete som konstpedagoger på Göteborgs konsthall, Röda Sten och andra institutioner i Göteborgsregionen under 5 år arbetat fram sin ”Lathund i att se och uppleva samtidskonst”. Den fanns med i det pedagogiska material som gjordes för Göteborgs-biennalen 2009 och dyker nu upp här.

Anders Weberg är konstnär som arbetar med video, ljud och installationer där han främst använder mobiltelefonen som verktyg. Han ger i guideboken tips och idéer på hur man kan använda detta multimediaverktyg, som finns i stort sett allas fickor, för att skapa egen konst.

Johanna Sjöström, intendent på Göteborgs konstmuseum, gör en sammanfattning av den rörliga konstbildens historia och Karolina Westling, filmpedagog och medievetare vid Göteborgs universitet, ger en ingång till rörlig bild som pedagogiskt verktyg.

För den som är intresserad finns boken att beställa från Riksutställningar eller att ladda ner som pdf. Syftet med boken är dels att ge tillgång till pedagogiska material som kan bidra till att den som arbetar med samtidskonst får fler verktyg i sin väska. Den är också skriven så att semi-professionella, dvs. lärare, fritidspedagoger, bildpedagoger och andra som arbetar rörlig bild, ska kunna få ett material för att arbeta med samtidskonst.

För mig som ansvarig för en pedagogisk utveckling på Riksutställningar känns guideboken bra ur flera aspekter;
- Den möter ett uttalat behov i utställningssektorn.
- Den ger utrymme för ett antal externa röster att få komma till tals och visa sina kunskaper.
- Den är framställd av min enhet och andra på Riksutställningar helt utan min medverkan.
- Den omsätter vår pedagogiska policy i praktisk handling

Guideboken släpptes i samband med att vi arrangerade ett konstpedagogfisk seminarium i Landskrona i fredags. Seminariet hade lockat ett 50-tal personer från alla stora konstinstitutioner i Skåne, men där fanns också personer som arbetade i skola, som arbetade med film, som arbetade på regionen. En fantastisk blandning av professioner och organisationer som fick tillfälle att mötas och arbeta tillsammans utifrån en konstopedagogisk workshop. Så tycker jag att vi ska arbeta mer.

TIO BUDORD FÖR EN LYCKAD UTSTÄLLNING

Fotograf: Baloulumix

Hej alla!
Hoppas att ni, som jag, kommer tillbaka utvilade efter en skön semester. Jag drar igång bloggandet direkt. Denna gång använder jag en rapport som Pia Cederholm skrivit för UtställningsEstetiskt Forum. Den handlar om en föreläsning på École du Louvre i Paris som Colette Dufresne-Tassé höll i våras. Jag tycker den är intressant eftersom vi på Riksutställningar håller på att utveckla vår kompetens vad det gäller besökarstudier just utifrån frågeställningen - Vad sker i mötet mellan besökaren och utställningen? Vi följer också nyfiket den forskning som sker på detta område på Stockholms universitet där vi under det senaste året sett 2 doktorsavhandlingar av Berit Ljung och Eva Insulander.

Colette Dufresne-Tassé är en kanadensisk professor och tillika avgående ordförande för den internationella museikommittén CECA. Hon leder också ett forskarlag vid universitetet i Montréal som med olika metoder försöker fånga det som sker i mötet mellan besökaren och utställningen. Avsikten är att resultaten ska kunna användas för att utveckla utställningsmediet. I sin föreläsning gav Colette hundratals råd. Ur dessa har Pia Cederholm sammanställt 10 budord för en lyckad utställning. Följ länken för att läsa dessa;
Utställningsestetiskt Forum

Vad tycker ni om dessa? Återkom gärna med kommentarer.

Hälsningar
Göran

Konst möter Vetenskap!

"Technothreads" Science Gallery, Dubin, Fotograf: prizepony

Hej igen!

För några veckor sedan var jag i Tammerfors i Finland och deltog i något som kallas European Museum of the Year Award (EMYA). Det är en konferens som arrangeras av European Museum Forum, där höjdpunkten är att dela ut priset till årets museum i Europa. I år gick detta pris, det 32:a i ordningen, till Ozeanum i Stralsund, Tyskland.

En konferens som denna ger dels en inblick i en generell diskurs vad det gäller europeiska museer och vilken utveckling som är på gång, om det nu finns någon sådan. Dels ger det ett utmärkt tillfälle att nätverka, eftersom 200 personer från europeisk utställningssktor är på samma plats i 3 dygn.

Ett sådant spännande möte som jag vill lyfta fram i dagens blogg var med Michael John Gorman, chef för Science Gallery i Dublin. Science Gallery är en tvärdisciplinär mötesplats för konst och vetenskap. Utställningar, events, happenings, workshops och projekt varvas med speed-dating mellan konstnärer och vetenskapsmän samt Open calls på olika teman. Det senaste temat var "Music and the body".

Det som var extra kul var att SG fick ett av tre hedersomnämnanden under prisutdelningen. Är det ett museum? Kring detta diskuterades det flitigt under den efterföljande middagen.

Definitionen på ett museum brukar vara att det ska ha en samling. Har SG en samling? Ja, men den består i högre utsträckning av idéer och erfarenheter är föremål. Jag vet från mina samtal med Michael John Gorman att man på SG funderar på hur dessa idéer ska göras tillgängliga. Går det att skapa system där idéer kan presenteras på ett attraktivt sätt? Det ska bli spännande att se resultatet.

Här får ni en länk till Science Gallery och är ni i Dublin, gör ett besök. Det tänker jag göra!

http://sciencegallery.com/

NARRATIVA RUM

"Interactive wall" Te Papa Museum, Nya Zeeland, Fotograf: Samuel Mann

”The world is made of stories, not atoms.”

Dagens blogg utgår ifrån en konferens jag var på i Leicester för två veckor sedan och som handlade just om ”Narrative spaces”. Som utgångspunkt använder jag ett citat från den amerikanska poeten Muriel Rukeyser.

Narrativet finns inte bara i ett konstverk utan även inom oss. I mötet med konsten skapar vi vår egen berättelse utifrån de intryck vi får och de erfarenheter vi har med oss. Berättelsen påverkas också av rummet och den tid vi befinner oss i. På så sätt omfattar det narrativa rummet mer än bara konstverket och betraktaren, utställningsrummet, museet och samtidens aktuella frågor blir också en del av mitt narrativ.

Som pedagog ligger utmaningen i att hitta metoder som triggar dessa öppna processer och som ger utrymme för besökaren att hitta sitt narrativ. En annan av föredragshållarna i Leicester, Lee Skolnick, var också detta på spåren när han citerade Jerome Bruner;

”Good art embodies our story, it does not remind us of our story”

För pedagogen blir uppgiften att frigöra varje enskild besökares berättelse som finns inrymd i ett konstverk eller en utställning. Konsten och utställningen blir på så sätt en del av en dialog, ett meningsskapande som i bästa fall gör att jag ser på världen med nya ögon. Bruner menade att narrativet och dialogen är viktiga för meningsskapandet. Lärandet innebär ett skapande av mening. Det finns ingen verklighet, sanning, rätt eller fel i den värld som väntar på att upptäckas. Varje person skapar i samspel med det samhälle man lever i det som betraktas som verklighet, sanning, rätt eller fel. På så sätt blir narrativet en del av en social process. För att avsluta med ett citat från Bruner;

”Narratives constitute reality”

Behöver jag tillägga att det var en bra konferens.

MUSEET UTAN MANUAL

Fotograf: Ricardo Martins

I förra veckan var jag moderator för ett seminarium som FUISM anordnade i anslutning till Vårmötet, museisektorns årliga träff. Temat för seminariet var ”Morgondagens publikfrågor – en utmaning för hela organisationen?”. I panelen som diskuterade denna fråga satt Lars Amréus, överintendent på Historiska museet och ordförande i Riksförbundet Sveriges museer, Eric Åström, sakkunnig på Kulturrådet, Maria Jansén, länsmuseichef på Östergötlands länsmuseum samt Eriqa Lindsten, ansvarig för den pedagogiska enheten på Bohusläns museum. I dagens blogg tänker jag ta upp en sak som Maria Jansén pratade om i sitt anförande, Museet utan manual.

Allt fler av dagens museer är öppna institutioner som släpper besökare och andra samhällsaktörer långt in i utställningsarbetet och samlandet. Nya medier, mobiltelefoner, Flickr och Facebook blir verktyg för interaktiva arbetssätt med synkrona återkopplingsmöjligheter för besökaren. Denna utveckling ligger i linje med den engelske sociologen Tony Bennets tankar i ”The Birth of the Museum” där han tydliggjorde museernas starkt samhällsskapande verkan och hur nya museer formas utifrån denna funktion. Museer blir levande mötesplatser, arenor för en dialog om dagens aktuella politiska frågor.

Detta ställer nya krav på utställningarnas möte med besökaren. Jag ser utställningen som en social mötesplats – ett medium för meningsskapande. Utställningen erbjuder ett ramverk för meningsskapande processer genom det sätt som föremål och idéer gestaltas och presenteras. När tecken, symboler, bilder och föremål sätts samman till helheter skaps mening som bygger på tidigare erfarenheter och kunskaper. Utställningen bär på en pedagogisk dimension där den står, en dimension som måste kommunicera med besökaren utan en guide som tolkar eller förklarar. På samma sätt rymmer hela museet en pedagogisk dimension där utställningar, samlingar, arkiv och webb ska vara tillgängliga. Ett museum utan manual.

Jag menar att denna pedagogiska dimension i hög grad ställer krav på pedagogisk kompetens när det gäller museets och utställningars form och gestaltning. Visst, på dagens moderna museum har alla ett pedagogiskt uppdrag, men det ska inte blandas ihop med pedagogisk kompetens. Den pedagogiska kompetensen är viktig när ett innehåll ska nå fram till en besökare, när innehållet ska vara tillgängligt. Därför ser jag den pedagogiska kompetensen som den viktigaste kompetensen på det moderna museum som vill nå och engagera sin besökare, som vill göra skillnad. Detta ”post-museum” bygger på en förståelse av de komplexa relationer mellan kultur, identitet, lärande och kommunikation som är hjärtat i morgondagens museum. En kommunikation och pedagogik som bygger på ett Museum utan manual.

ÄR DET DAGS ATT TALA OM INREACH?

Fotograf; Pink Sherbet

För några veckor sedan var jag med och arrangerade ett seminarium på Världskulturmuseet i Göteborg. Seminariet var ett samarrangemang mellan Riksutställningar och Museion, den museologiska utbildningen vid Göteborgs universitet. Temat för seminariet var ”Museet och publiken”.

En av programpunkterna handlade om hur just Världskulturmuseet arbetar med sitt utåtriktade publikarbete. Museet har unga vuxna som primär målgrupp och har lyckats bra med detta. VKM hade en bra bit över 200 000 besökare 2009, av dessa var 60% under 30 år.

Ett perspektiv som Katarina Bergil (tf Museichef) och Klas Grinell (intendent) lyfte i sitt anförande var synen på publiken. Utgångspunkten för resonemanget var att även besökarna äger kunskaper och förmågor som är relevanta för museet. Museet behöver dock utveckla nya metoder för att fånga dessa för att de ska nå in i verksamheten.
Ett vanligt uttryck för att utåtriktat mot speciella målgrupper och då kanske särskilt sådana som är socialt utsatta är ”outreach”. På VKM funderade man nu i omvända termer. Bör museet arbeta med INREACH?

I ”outreach”-begreppet ligger ett tolkningsföreträde inbäddat. Vi ska nå ut till grupper som är underrepresenterade och underprivilegierade, men vi ska oftast göra det med vår kultur och kultursyn, med våra koder och språk, med våra metoder.

INREACH handlar istället om att se besökarna som aktiva medspelare, som bärare av kunskap och erfarenheter och som kan bidra till att utveckla våra perspektiv och verksamheter. Det handlar om ett synsätt där vi skapar relevans för besökaren genom att sätta värde på han/henne och söker ett jämbördigt möte där båda parter lär av varandra. INREACH blir då en tankevända där vi ser en ett internt utvecklingsbehov som något som angår två parter, som en gemensam process utifrån ett sociokulturellt perspektiv, dvs. där vi möts i en dialog och där vi samspelar med omvärlden och lär av varandra.

GOTT NYTT 2010!

Fotograf; Kevin Dooley

Dags för ett nytt år och nya bloggar. Bilden ovan illustrerar också ett ställningstagande. Den är hämtad från Flickr, ett socialt media, där producenter och konsumenter av fotografier kan mötas. Där finns bilder upplagda för vem som helst att använda, under vissa förutsättningar.

Nytt år innebär också nyheter för denna blogg. Jag kommer under 2010 att blogga en gång i månaden. 2009 lärde mig att en gång i veckan inte fungerar. Det kommer fortfarande att vara en professionell blogg riktad till alla ni som är intresserade av lärande och meningsskapande i anslutning till utställningsmediet. Jag kommer också emellanåt att presentera gästbloggare. Bloggarna kommer i år att illustreras med bilder från flickr. Varför då?

Det finns 2 huvudorsaker. Dels vill jag bidra till att trycka på detta med sociala media och genom att blogga, twittra och använda flickr kombinerar jag 3 sådana media. För det andra handlar det om ett ställningstagande mot en kontroll av "intellectual property rights" (IPR). Jag menar att tankar, idéer och åsikter inte ska vara en handelsvara utan en del av en gemensam, kreativ allmänning. Vi behöver alla bidra till ett kollektivt minne om vi ska lösa framtidens stora frågor som miljön, världssvält, de globala ekonomiska orättvisorna m.m.

På fredag ska jag besöka Moderna museet i Malmö för att se hur det har blivit och hur de jobbar med pedagogiken där. Det ska bli häftigt. Glöm inte heller att registrera er som "följare", så att ni får ett meddelande när jag lagt in ett nytt inlägg. Det går också att lägga till mig som Twittrare. Mitt twitter alias är Goranzone.

Vi hörs!
Göran