Dags att dra vidare!

Hej! Nu har det återigen gått ett bra tag sedan jag höll på med bloggandet. Från och med detta inlägg kommer bloggandet att byta karaktär. Från och med nu hänvisar jag alla som vill följa mitt bloggande till den engelska delen av bloggen. Du hittar den på The Zone (http://www.zonereflection.blogspot.se/). Bloggandet kommer även att få en ny karaktär och handla om utställningar, kreativitet, kultur och samhällsutveckling i en salig, men som jag hoppas, underhållande och intressant blandning. Bloggandet kommer också att vara privat från och med nu och inte en del av mitt arbete. Tack för er som visat intresse och på återseende på The Zone. Göran

NYA TAG PÅ ZONEN

(Photo; Wuertele, Museum in San Jose)

Hej alla!
För det första vill jag säga att jag är ledsen att denna röst har varit tyst ett år. Men jag har dels haft svårt att blogga innan jag riktigt greppade vårt nya uppdrag, sedan har jag inte haft tid pga ökad arbetsbelastning. Men i takt med att våren är på intågande ser det också ljusare ut arbetsmässigt. Hoppas att ni har lust att följa bloggen framöver samt att vara aktiva i kommentarer och dialoger.
Nu kör vi!

Igår redovisade jag en utvärdering jag gjort kring Sjöfartsmuseet Akvariet i Göteborg och deras förnyelsearbete. Spännande att på detta sätt krypa under huden på en institution. Samtidigt har ju publiken gett den bästa utvärdering med kraftigt ökad publiksiffror 2011. Dessutom nominerade till Årets Museum. Lycka till säger jag!

När det gäller metodutvecklingen är det mycket på gång just nu. Vi på Riksutställningar tittar på hur vi kan bidra till att sprida GLO i Sverige. Vi ligger i startgroparna för att samordna ett antal nätverk för gemensam metodutveckling och vi kommer att bygga om vårt mobila rum till en mobil utbildningsplattform för teknik och pedagogik i utställningar. MÅnga spännande saker som kommer att bidra till att höja nivån på utställningar runt om i landet.

Internationellt samarbetar vi numera med Hands On! International som om 2 veckor delar ut priset 2012 Children´s Museum Award i samband med den internationella barnsboksmässan i Bologna. Priset delas ut i samverkan med European Museum Academy och är instiftat för att stärka utvecklingen av museer och utställningar för barn. Gå gärna in och gilla Hands On! International på Facebook. Där drar vi igång diskussioner om barn och utställningar. Här är en länk till Hands On!

Det här första blogginlägget blir lite mer översiktligt. Sprid gärna ordet till andra som ni tror kan vara intresserade av bloggen, för som sagt,
NU KÖR VI IGEN!
Göran Björnberg
Riksutställningar

3 x Utställningen & Pedagogiken

Shigureden museum, Kyoto, Japan. Fotograf:Ameline Coulombier

Hej alla!
Nytt uppdrag och ny instruktion. Riksutställningar går från att ha varit en kulturproducerande institution till att bli ett utvecklingsstöd för sektorn. I uppdraget är det en rad saker som nämns; Vi ska prioritera barn & ungdom samt den samtida konsten, vi ska röra oss i gränssnittet utåtriktat och pedagogiskt arbete, vi ska erbjuda omvärldsanalys, kunskapsutveckling och tekniskt stöd. Som jag ser det är det ett jättespännande uppdrag.

Att hitta strategier för hur vi ska tackla det nya uppdraget samt att vi är inne i en omorganisation har gjort att jag inte kunnat blogga sedan strax före jul.
Men nu är jag tillbaka!

Mot bakgrund av detta och tre andra händelser tänkte jag skriva en liten serie på 3 bloggar där jag reflekterar över utställningen och pedagogiken ur min synvinkel.

De 3 andra händelserna är dels ett regionalt konstpedagogiskt forum, ”Utställningen som rum för dialog”, i Göteborg där jag deltog i en paneldiskussion. Här deltog även Mick Wilson, som med sin kollega Paul O'Neill varit redaktörer för antologin "The Curating and the Educational Turn", där en rad författar diskuterar senare års konstpedagogiska modeller. Ett intressant föredrag kring mötet mellan konst och pedagogik som triggade en rad funderingar hos mig.

Den andra händelsen var en artikel i DN för någon månad sedan som berörde förändringen av curatorns roll över tid. Kommer tyvärr inte ihåg författaren och har inte lyckats hitta artikeln på nätet.

Det tredje berör iscensättandet av olika verkligheter i utställningar. Att blanda fiktion och verklighet för att förtydliga sitt budskap och förhöja upplevelsen av en utställning. Detta senare perspektiv framfört av Eva Persson vid ett seminarium i Sthlm så sent som i måndags. Som jag ser det så skapar fiktionen nya möjligheter när det gäller narrativet i en utställning samtidigt som det får allvarliga, men positiva, konsekvenser för utställningen som social företeelse.

Detta kommer jag att blogga om i 3 bloggar i tät följd. Häng med!

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!

Fotograf: Chascow

Så lägger vi då ännu ett år till handlingarna. Till Riksutställningar kom Tomten med ett nytt smaskigt uppdrag.

Vi får ett utvecklande uppdrag där vi genom olika typer av samverkansformer ska utveckla utställningsområdet. Framför allt då den utåtriktade verksamheten och pedagogiken hos museer och andra utställningsarrangörer. Omvärldsanalys, kunskapsutveckling och tekniskt stöd lyfts fram. Barn och ungdom och den samtida konsten ska prioriteras.

Tittar jag tillbaka på året har det för min egen del varit händelserikt och omväxlande. Bloggen har till dags dato haft drygt 1300 besökare, vilket får anses vara hyfsat för en professionell blogg. Ska jag lyfta fram årets Topp-3 får det bli följande;

1. Pedagogisk guidebok om rörlig bild.
En hands-on publikation som vi gav ut efter sommaren. Den visade sig ligga rätt i tiden och träffade även rätt med sitt innehåll. Första upplagan på 1000 ex tog slut på några månader och kombinationen med en 1-dags workshop i ämnet visade sig också väldigt lyckad. Detta kommer ni höra med om nästa år.
Pedagogisk guidebok

2. Narrative spaces - Konferens på Leicester university i maj
Det visade sig att det gick att ta sig till England trots Eyafjallajökull. Väl där var det verkligen mödan värt, trots Karin Boyes motsatta åsikt. Konstnärer, arkitekter, curators, pedagoger diskuterade i 3 dagar om narrativet som utgångspunkt för allt skapande. Och i stort sett alla började i pedagogiska grunder kring lärande och meningsskapande. Därmed bekräftande min tes att pedagogiken är grunden i utställningsmakeriet.

3. Du sköna nya utställningsvärld
Konferensen i Stockholm som var ett samarrangemang mellan Fuism och Forum för utställare. Hög kvalité och skön bredd visade att föreningarna är kapabla att arrangera högkvalitativa konferenser. Mötet mellan olika kompetenser inom utställningssektorn är viktig för att bryta perspektiv och utveckla vårt professionella språk.

Nu återstår bara att tacka er som följer bloggen för visat intresse och att önska er alla en God Jul och ett Gott Nytt År! Vi hörs och ses på det nya året. Göran.

7 FRAMGÅNGSFAKTORER FÖR LYCKADE UNGDOMSPROJEKT

Hej alla!

Direkt när jag började på Riksutställningar slängdes jag in i ett EU-projekt som handlade om hur konstinstitutioner kunde arbeta med ungdomar utanför skolans ram. Det gav insikt i en rad konstbaserade ungdomsprojekt i England, Irland, Italien, Portugal och Sverige. Därefter har jag under dessa snart 3 år på Riksutställningar kunnat följa olika typer av ungdomsprojekt inom kulturvärlden generellt och konst- och utställningsvärlden i synnerhet.

Dessa erfarenheter kombinerade med min bakgrund som högstadielärare gör att jag anser mig ha bra koll på vad som krävs för ett lyckat ungdomsprojekt. Konstbaserat eller ej. Här är mina 7 framgångsfaktorer för ett lyckat ungdomsprojekt.

1. BYGGA FÖRTROENDE
För att kunna arbeta kvalitativt måste ett samarbete med ungdomar bygga på förtroende. Förtroende måste skapas, det får man inte automatiskt. Oftast byggs det över tid. Det kan också byggas genom att samverka med en plats eller organisation som redan har ungdomarnas förtroende.
2. MÖTAS PÅ SAMMA NIVÅ
Gå aldrig in i ett ungdomsprojekt med ett "von oben" perspektiv. Kom ihåg att ungdomarna också är experter, på sina liv. Ofta är ju det den kunskap som man vill ha tillgång till när det gäller innehållet i projektet.
3. GE TILLGÅNG TILL ARENAN
Viktigt att visa tillit i arbetet med ungdomar. Att ge tillgång till den gemensamma arenan med de resurser som står till förfogande är viktigt för att få ungdomarna att känna sig delaktiga. I och med att vi ofta tagit initiativ till ett projekt samt har tillgång till resurserna är det viktigt att så långt om möjligt släppa på detta övertag.
4. TIDEN ÄR EN FAKTOR
Att bygga förtroende samt att få igång kreativa processer i en grupp med ungdomar kräver tid. Finns inte tiden så genomför inte projektet.
5. REGLER & RESURSER
Öppenhet kring ett projekts ramverk är viktigt. Vilka regler gäller? Vilka resurser står till förfogande? Var öppen med budget och annat. Finns det lite pengar så säg det. Att undanhålla viktiga budskap kring resurser raserar eventuell tillit på nolltid. Likaså om regler inte följs.
6. RESULTATET ÄR VIKTIGT
Ofta i projekt med ungdomar är det processen vi fokuserar på, men glöm inte att resultatet är viktigt. Både för ungdomarna och för projektet. Därför är det viktigt att hela tiden driva på i projekt med ungdomar med målet i sikte.
7. TA ANSVAR FÖR FORTSÄTTNINGEN
Vad händer när projektet är slut? Hur kan vi ta ansvar för en fortsättning? Genom att starta projekt med ungdomar så tar vi ju också ansvar för att starta processer som inte tar slut bara för att ett projekt gör det.

Det är mitt recept för framgångsrika ungdomsprojekt. Hur har ni jobbat? Vilka tankar får ni kring detta?

Ha det!
Göran

KONSTEN ATT INFLUERA EN FÖRÄNDRING

Fotograf: Leonard Gren

Hej alla!

TORSDAG 4/11 10:00
Engage arrangerar idag och imorgon sin årliga internationella konferens i Nottingham, i år under titeln, "The Art of Influencing Change". Jag kommer att blogga kontinuerligt under denna rubrik idag och imorgon. Titta in och ta del av reflektioner och spaning.

11:00
Har precis hört en fantastisk föreläsning av Phyllida Hancock, engagerad i projektet Contender Charlie, som med utgångspunkt i Shakespeares pjäser tittar på hur språket kan användas för att utveckla det egna ledarskapet.
Med fantastisk inlevelse, karisma och humor använde hon Shakespeare´s pjäs Henry V som utgångspunkt för att visa på de olika roller och strategier ett ledarskap bygger på. Enastående bra! Mer om Contender Charlie hittar ni via länken. http://www.contendercharlie.com

15:30
Sedan före lunch har konferensen handlat om hur internet används för att bygga nätverk för olika typer av konstprojekt. Det underliggande motivet är att använda nätet för att bygga hållbara, social modeller utifrån en övertygelse om att internet kommer att förändra människors beteenden med tanke på ett globalt ekologiskt perspektiv.
Ruth Catlow från Furtherfield pratade om deras Zero Dollar Laptop Project. ZDLP handlar om en tanke om att människor genom ett kreativt och kritiskt engagemang i konst och teknologi kan bli aktiva kreatörer i sin kultur och i sitt samhälle.
Sam Bower berättade om sitt projekt greenmuseum.org som handlar om att inspirerar människor till att bidra till skapandet av hållbara samhällen där man bor. greenmuseum.org bidrar med tillgång till information, möjligheten att koppla ihop sig med andra människor med liknande idéer samt att göra olika resurser och verktyg tillgängliga.
Jonette Middleton pratade om sitt konstprojekt "Unity Panda" där hon med Facebooks hjälp och 1 stickbeskrivning på hur man stickar en Panda fått över 500 människor att sticka delar till 130 stycken "Unity Pandas". Dessa ska användas i en pandadiplomati och skänkas till Kina.
Länkar
Zero Dollar Laptop Project
greenmuseum.org
Unity Panda

FREDAG 5/11 09:00
Ytterligare en dag på konferensen. Tänkte sammanfatta några spaningar gjorda första dagen. 2 teman har dominerat. Nu ska det sägas att detta inte behöver spegla en stark trend i England utan också kan vara resultatet av de urval som organisationskommittén gjort för konferensen. Det första temat handlar om att den samtida konstscenen i England använder sociala media för att skapa nätverk. Syftet är att människor ska få kraft och redskap att påverka sina liv och den miljö där de lever. Det andra temat handlar om att konst och konstpraktik används som ett verktyg för att möta den globala, ekologiska utmaningen och skapa ett hållbart samhälle. Ni kan följa några av dessa projekt via länkarna ovan. Återkommer under dagen med lite ytterligare spaning.

15:00
Tillbringade förmiddagen i en workshop som leddes av Ruth Catlow från Furtherfield. I workshopen fick vi prova ett internetverktyg Furtherfield utvecklat i syfte att man ska kunna skapa egen konst utifrån resurser som laddas upp av användare i en databas. Där finns filmklipp, foton och ljudfiler. I gränssnitt finns sedanen mixer med 8 lager som man kan laborera fritt med och på så sätt skapa sitt eget multimediakonstverk. Ni hittar verktyget här;
www.visitorsstudio.org

Efter lunch en avslutande paneldebatt och diskussion. Den inleddes med korta presentationer. Först ut var Ann Bamford, chef för Engine Room, som återigen upprepade sina två meddelanden. Kultur bidrar till individens utveckling och demokratiska deltagande samt att kultur ska göras med kvalité och kan du inte leverera kvalité är det bättre att låta bli.

Hon följdes av Hannah Rudman som driver Envirodigital. Envirodigital arbetar med att skapa digitala verktyg och mötesplatser för konstnärer. Syftet är att IT, när det är möjligt, ska ersätta det fysiska mötet för att minska de utsläpp av koloxid som resande innebär.

Jon Treadway, ansvarig för bidragsgivningen på Arts Council (England Kulturråd), berättade sedan om de budgetnedskärningar som gjorts inom den kulturella sektorn som en följde av den ressession som drabbat England. Det som syns är att museum och gallerier gör färre utställningar. Istället för 4 gör man 3 per år. När det gäller lärandet ses det som en viktig verksamhet för att bygga verksamheter för framtiden. Samtidigt är det en verksamhet som det är svårt att hitta sponsorer till. Han menade också att samverkan är en del av framtiden. Dels för att hitta ekonomiska synergier men också för att utnyttja god praktik från andra ställen istället för att uppfinna hjulet igen.

PROFESSIONELL UTVECKLING

Fotograf: shannonkringen

Under de senaste veckorna har jag varit med om att arrangera 2 seminarier där olika pedagogiska motiv lyfts för en professionell diskussion.

Först var det FUISMs konferens i Stockholm med titeln ”Du sköna nya utställningsvärld”, där vi tittade på hur teknik används och kan användas i utställningar idag. Sedan var det "Gör museer skillnad””, där Riksutställningar och Museion i Göteborg lyfte frågan om normkritiska perspektiv utifrån en curatoriell och pedagogisk praktik.

Båda seminarierna har fått väldigt bra kritik i utvärderingarna, vilket i sig är räcker för att konstatera att denna typ av professionellt samtal behövs. Men jag tänkte även göra en personlig reflektion kring detta.

Utställningsmediet förflyttar sig för tillfället till en mer publiktillvänd praktik. Detta gör att pedagogiken blir en allt viktigare del i skapandet och förmedlingen av ett utställningsinnehåll. Detta gör också att professionen blir allt mer komplex och komplicerad. Det handlar inte längre om att ”bara” anpassa en utställning till en målgrupp eller att ta fram ett skolprogram.

- Det handlar att från början målgruppsanpassa ett innehåll, att ha kunskap om olika målgruppers kognitiva utvecklingsstadier och inlärningsmöjligheter.
- Det handlar om att ha en kunskap om hur olika metoder och verktyg kan användas utifrån utställningens art, syfte och mål kopplat till målgrupp.
- Det handlar om att ha kunskap om ett helt spektra av tillgänglighetsaspekter, både vad det gäller människor med olika typer av funktionsnedsättningar, men även de som inte har detta.
- Det handlar om att ha normkritiska kunskaper så att vi inte slentrianmässigt förstärker och cementerar normer som diskriminerar.

Alla dessa perspektiv är pedagogiska och ska finnas med från början i den process som så småningom utmynnar i en utställning. Det är därför det krävs en pedagogisk kompetens och ett pedagogiskt öga som kan bevaka detta i alla utställningsproduktioner, från ax till limpa. Men denna komplexitet kräver kunskap och kompetens, varför den typ av professionella samtal som de 2 seminarierna jag refererade till representerar, är viktiga. Här kan vi i en professionell miljö. tillsammans med andra kompetenser inom utställningssektorn, diskutera och reflektera kring detaljer och stora frågor och på så sätt, både som individer och som kollektiv, flytta fram vår kunskap och därmed också vår praktik.

För hur vi än vrider och vänder på detta är det Sveriges befolkning som är våra uppdragsgivare och mottagare av utställningar. Och en utställning som inte når fram kan aldrig vara en bra utställning!