BLOGGING

Fotograf: Leonard Gren

"- Foto är en sysselsättning jag med starka känslor brinner för likt få, för sannerligen är glädjen min den största vid blotta tanken att man skall ut på jakt efter att fånga ljus och motiv. Samtidigt kan jag dock erkänna att det bakom ridån ligger minst lika stor rädsla, stress och inte minst oro för att inte lyckas. Men oavsett hur mycket benen mina darrar framför de utmaningar jag ställs inför, finns det alltid en själstark och drivande vilja att göra mitt yttersta för att kunna visa och ge allt jag har.

Sällan står jag utan egna drömmar och idéer om vad jag personligen önskar kunna förverkliga i mina projekt, men med begränsad tid och resurser är det då alltid lättare sagt än gjort att gå hela vägen. Ofta tvingas man på gott och ont skala ner för att praktiskt kunna nå uppsatta mål och förväntningar vilket i sin tur kan vara skönt på så sätt att man har ramar förhålla sig till.

Uppdraget att i samarbete med Göran ta bilder till denna blogg är oerhört roligt och spännande på många sätt. För med obundna händer får jag som fotograf chansen att jobba kring mycket varierande ämne, tankar och koncept där jag kreativt kan styra hur jag själv vill återspegla det som tas upp. På så sätt blir det en mer personlig visualisering, vilket för mig som kreatör är väldigt givande. "

Leonard Gren

Här kommer också en bild av en bloggare i farten, tagen av Louise Andersson.


I skrivandes stund flyger jag bokstavligen och symboliskt över Europa, på väg till ett seminarium i Italien. Samtidigt ska en ny blogg skrivas. Denna gång delar jag och Leonard, fotografen, på bördan så denna blogg skrivs ur ett metaperspektiv. Hur närmar man sig ett bloggande? Vilka tankar tänks och hänsyn behöver tas?

I mitt bloggande har jag försökt att kombinera de två ben jag står på. Dels ett som är djupt förankrat i ett sociokulturellt perspektiv på lärande och som jag bär med mig när jag observerar, rapporterar och försöker tänka nytt. Dels ett som utgår från Riksutställningars uppdrag att utveckla utställningsmediet och som jag tolkar som ett fribrev att tänka nytt.

Mitt perspektiv på lärande landar i en syn på museet och utställningen som en social arena där besökarna sätts i centrum och där utställningen ska erbjuda möjligheter till ett kollektivt och aktivt deltagande. Detta för att bli en del i ett livslångt lärande där ett meningsskapande erbjuds som ger mig nya kunskaper att tackla det dagliga livet.

Uppdraget att tänka nytt gör att mina ögon dras till det som rör sig i den yttersta kanten av metoder och verktyg för förmedling och kommunikation. Vad händer i Europa och världen? Hur kan sociala media bli en del av en utställning? Hur designar vi en utställning för att nå besökaren?

Detta försöker jag skriva om, dels för att skapa en transparens i utvecklingen av en pedagogisk strategi, dels som ett led i ett distribuerat tänkande, där det skrivna ordet hjälper mig att sortera tankar.

Jag hoppas att Italien kommer att erbjuda mig några nyheter som jag kan delge er nästa vecka. Läs även Leos tankar om hur man som ung fotograf närmar sig ett ganska abstrakt uppdrag att leverera bilder till en blogg om lärande, museer och utställningar. Vi hörs om en vecka. Ciao!