Fotograf: Leonard GrenEn människas möte med konst, vare sig det är en tavla eller en installation, ett musikstycke eller teater, ger ofta upphov till en känslomässig upplevelse där vi lär oss någonting om oss själva eller om samhället omkring oss. Mötet kan även ge oss kunskap om den konstnär som skapat verket. En pedagogisk process har ägt rum.
Det innebär att kommunicerandet av ett innehåll i ett konstverk eller en utställning i grunden handlar om pedagogik. Hur vi designar loggan och den bild som ska bära en utställning och attrahera en publik handlar om pedagogik, för väljer vi fel typsnitt eller fel bild kanske vi inte når fram med vårt budskap till målgruppen. Hur vi hänger tavlorna i en utställningen eller placerar montrar för att få besökaren att röra sig i vissa mönster handlar om pedagogik eftersom det påverkar vår upplevelse och vad vi får med oss av en utställning.
Pedagogiken är således kommunikativ till sin karaktär. Den finns i ett socialt och kulturellt sampel människor och artefakter emellan. Eftersom jag finns i en verksamhet som producerar utställningar kommer jag fortsättningsvis att kalla denna syn på pedagogik för utställnings-pedagogik.
Varför är det viktigt att diskutera pedagogik i samband med konst och utställningar?
Jag menar att vi behöver förstå utställningen som en mötesplats, en social arena för meningsskapande. För barnet erbjuder en utställning eller en samling en möjlighet att utforska världen runt det egna jaget. Genom konkreta upplevelser, objekt fyllda av berättelser, lek och upptäckaranda blir museet till en evig källa av upplevelser där barnet kan lära sig om färger, former, djur, föremål m.m.. Upplevelser och berättelser som knyter an till barnets egen verklighet och som bidrar till en kognitiv erfarenhet av jaget och världen.
För ungdomar är identitetssökandet och byggandet av jaget, I-Topia, både ett samtids- och ett framtidsprojekt. Den samtida konsten erbjuder genom sin multimodalitet fantastiska möjligheter till reflektion och lärande kring det egna jaget. Utställningen som medium kan fungera som en arena för ungas delaktighet och inflytande, en mötesplats för dialog och reflektion. Jag ser det som en skyldighet för samhället att skapa dessa arenor, där även museer måste våga öppna dörrarna för ungdomar och låta deras tankar och perspektiv komma till tals.
För många handlar pedagogik om lärande. Andra sätter likhetstecken mellan lärande och undervisning. För mig är pedagogik kommunikation och dialog där vi lär oss saker i ett sampel med andra människor och omgivning. Det inledande citatet från Vygotskij är intressant ur flera synvinklar. Framför allt för att han redan 1930 satte individen i centrum för lärprocessen. Detta paradigmskifte, där vi gått från ”teaching” till ”learning”, har ytterligare accentuerats av webben och de nya medierna. Kunskapsprocessen är inte längre lärarcentrerad utan elevcentrerad. För ett museum eller ett galleri sätter detta besökaren i centrum. Detta gör att vi måste förstå utställningspedagogiken ur det breda perspektiv som jag redogjorde för inledningsvis och inte som en tillämpad pedagogik. Den tillämpade pedagogiken handlar om metoder för hur vi arbetar med grupper i en utställning, om lärarhandledningar och guider. Detta är bara en del av utställningspedagogiken.
För Vygotskij var fantasi, lek och kreativitet nyckelord när det gällde lärandet. Låt oss förstå pedagogik som den process där vi i ett socialt samspel utvecklar egen kunskap och kreativitet.
Det innebär att kommunicerandet av ett innehåll i ett konstverk eller en utställning i grunden handlar om pedagogik. Hur vi designar loggan och den bild som ska bära en utställning och attrahera en publik handlar om pedagogik, för väljer vi fel typsnitt eller fel bild kanske vi inte når fram med vårt budskap till målgruppen. Hur vi hänger tavlorna i en utställningen eller placerar montrar för att få besökaren att röra sig i vissa mönster handlar om pedagogik eftersom det påverkar vår upplevelse och vad vi får med oss av en utställning.
Pedagogiken är således kommunikativ till sin karaktär. Den finns i ett socialt och kulturellt sampel människor och artefakter emellan. Eftersom jag finns i en verksamhet som producerar utställningar kommer jag fortsättningsvis att kalla denna syn på pedagogik för utställnings-pedagogik.
Varför är det viktigt att diskutera pedagogik i samband med konst och utställningar?
Jag menar att vi behöver förstå utställningen som en mötesplats, en social arena för meningsskapande. För barnet erbjuder en utställning eller en samling en möjlighet att utforska världen runt det egna jaget. Genom konkreta upplevelser, objekt fyllda av berättelser, lek och upptäckaranda blir museet till en evig källa av upplevelser där barnet kan lära sig om färger, former, djur, föremål m.m.. Upplevelser och berättelser som knyter an till barnets egen verklighet och som bidrar till en kognitiv erfarenhet av jaget och världen.
För ungdomar är identitetssökandet och byggandet av jaget, I-Topia, både ett samtids- och ett framtidsprojekt. Den samtida konsten erbjuder genom sin multimodalitet fantastiska möjligheter till reflektion och lärande kring det egna jaget. Utställningen som medium kan fungera som en arena för ungas delaktighet och inflytande, en mötesplats för dialog och reflektion. Jag ser det som en skyldighet för samhället att skapa dessa arenor, där även museer måste våga öppna dörrarna för ungdomar och låta deras tankar och perspektiv komma till tals.
För många handlar pedagogik om lärande. Andra sätter likhetstecken mellan lärande och undervisning. För mig är pedagogik kommunikation och dialog där vi lär oss saker i ett sampel med andra människor och omgivning. Det inledande citatet från Vygotskij är intressant ur flera synvinklar. Framför allt för att han redan 1930 satte individen i centrum för lärprocessen. Detta paradigmskifte, där vi gått från ”teaching” till ”learning”, har ytterligare accentuerats av webben och de nya medierna. Kunskapsprocessen är inte längre lärarcentrerad utan elevcentrerad. För ett museum eller ett galleri sätter detta besökaren i centrum. Detta gör att vi måste förstå utställningspedagogiken ur det breda perspektiv som jag redogjorde för inledningsvis och inte som en tillämpad pedagogik. Den tillämpade pedagogiken handlar om metoder för hur vi arbetar med grupper i en utställning, om lärarhandledningar och guider. Detta är bara en del av utställningspedagogiken.
För Vygotskij var fantasi, lek och kreativitet nyckelord när det gällde lärandet. Låt oss förstå pedagogik som den process där vi i ett socialt samspel utvecklar egen kunskap och kreativitet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar