2010-09-27

GUIDEBOK OM RÖRLIG BILD

Fotograf: Darwin Bell

Jobbet på Riksutställningar innebär att jag pendlar mellan kulturpolitiska diskussioner på internationell nivå till handgriplig metodutveckling direkt för besökare i utställningar.

I fredags publicerade Riksutställningar en ”Pedagogisk guidebok om rörlig bild” som producerats av min enhet, Turné & Pedagogik.

Handboken är avsedd som ett hjälpmedel för alla som arbetar pedagogiskt med rörlig bild eller konstvideo och som behöver en handledning om hur man kan arbeta pedagogiskt med dessa. Handboken tar både upp en teoretisk lathund för workshops kring konstvideo samt hur man kan använda mobiltelefonen som ett multimediaverktyg för att framställa sin egen konstvideo. I handboken ger vi utrymme åt några av landets konstpedagoger och konstnärer som ägnat lång tid åt detta.

Ann- Sofie Roxhage och Elenor Noble har genom sitt arbete som konstpedagoger på Göteborgs konsthall, Röda Sten och andra institutioner i Göteborgsregionen under 5 år arbetat fram sin ”Lathund i att se och uppleva samtidskonst”. Den fanns med i det pedagogiska material som gjordes för Göteborgs-biennalen 2009 och dyker nu upp här.

Anders Weberg är konstnär som arbetar med video, ljud och installationer där han främst använder mobiltelefonen som verktyg. Han ger i guideboken tips och idéer på hur man kan använda detta multimediaverktyg, som finns i stort sett allas fickor, för att skapa egen konst.

Johanna Sjöström, intendent på Göteborgs konstmuseum, gör en sammanfattning av den rörliga konstbildens historia och Karolina Westling, filmpedagog och medievetare vid Göteborgs universitet, ger en ingång till rörlig bild som pedagogiskt verktyg.

För den som är intresserad finns boken att beställa från Riksutställningar eller att ladda ner som pdf. Syftet med boken är dels att ge tillgång till pedagogiska material som kan bidra till att den som arbetar med samtidskonst får fler verktyg i sin väska. Den är också skriven så att semi-professionella, dvs. lärare, fritidspedagoger, bildpedagoger och andra som arbetar rörlig bild, ska kunna få ett material för att arbeta med samtidskonst.

För mig som ansvarig för en pedagogisk utveckling på Riksutställningar känns guideboken bra ur flera aspekter;
- Den möter ett uttalat behov i utställningssektorn.
- Den ger utrymme för ett antal externa röster att få komma till tals och visa sina kunskaper.
- Den är framställd av min enhet och andra på Riksutställningar helt utan min medverkan.
- Den omsätter vår pedagogiska policy i praktisk handling

Guideboken släpptes i samband med att vi arrangerade ett konstpedagogfisk seminarium i Landskrona i fredags. Seminariet hade lockat ett 50-tal personer från alla stora konstinstitutioner i Skåne, men där fanns också personer som arbetade i skola, som arbetade med film, som arbetade på regionen. En fantastisk blandning av professioner och organisationer som fick tillfälle att mötas och arbeta tillsammans utifrån en konstopedagogisk workshop. Så tycker jag att vi ska arbeta mer.

2010-08-16

TIO BUDORD FÖR EN LYCKAD UTSTÄLLNING


Hej alla!
Hoppas att ni, som jag, kommer tillbaka utvilade efter en skön semester. Jag drar igång bloggandet direkt. Denna gång använder jag en rapport som Pia Cederholm skrivit för UtställningsEstetiskt Forum. Den handlar om en föreläsning på École du Louvre i Paris som Colette Dufresne-Tassé höll i våras. Jag tycker den är intressant eftersom vi på Riksutställningar håller på att utveckla vår kompetens vad det gäller besökarstudier just utifrån frågeställningen - Vad sker i mötet mellan besökaren och utställningen? Vi följer också nyfiket den forskning som sker på detta område på Stockholms universitet där vi under det senaste året sett 2 doktorsavhandlingar av Berit Ljung och Eva Insulander.

Colette Dufresne-Tassé är en kanadensisk professor och tillika avgående ordförande för den internationella museikommittén CECA. Hon leder också ett forskarlag vid universitetet i Montréal som med olika metoder försöker fånga det som sker i mötet mellan besökaren och utställningen. Avsikten är att resultaten ska kunna användas för att utveckla utställningsmediet. I sin föreläsning gav Colette hundratals råd. Ur dessa har Pia Cederholm sammanställt 10 budord för en lyckad utställning. Följ länken för att läsa dessa;
Utställningsestetiskt Forum

Vad tycker ni om dessa? Återkom gärna med kommentarer.

Hälsningar
Göran

2010-06-07

Konst möter Vetenskap!

"Technothreads" Science Gallery, Dubin, Fotograf: prizepony

Hej igen!

För några veckor sedan var jag i Tammerfors i Finland och deltog i något som kallas European Museum of the Year Award (EMYA). Det är en konferens som arrangeras av European Museum Forum, där höjdpunkten är att dela ut priset till årets museum i Europa. I år gick detta pris, det 32:a i ordningen, till Ozeanum i Stralsund, Tyskland.

En konferens som denna ger dels en inblick i en generell diskurs vad det gäller europeiska museer och vilken utveckling som är på gång, om det nu finns någon sådan. Dels ger det ett utmärkt tillfälle att nätverka, eftersom 200 personer från europeisk utställningssktor är på samma plats i 3 dygn.

Ett sådant spännande möte som jag vill lyfta fram i dagens blogg var med Michael John Gorman, chef för Science Gallery i Dublin. Science Gallery är en tvärdisciplinär mötesplats för konst och vetenskap. Utställningar, events, happenings, workshops och projekt varvas med speed-dating mellan konstnärer och vetenskapsmän samt Open calls på olika teman. Det senaste temat var "Music and the body".

Det som var extra kul var att SG fick ett av tre hedersomnämnanden under prisutdelningen. Är det ett museum? Kring detta diskuterades det flitigt under den efterföljande middagen.

Definitionen på ett museum brukar vara att det ska ha en samling. Har SG en samling? Ja, men den består i högre utsträckning av idéer och erfarenheter är föremål. Jag vet från mina samtal med Michael John Gorman att man på SG funderar på hur dessa idéer ska göras tillgängliga. Går det att skapa system där idéer kan presenteras på ett attraktivt sätt? Det ska bli spännande att se resultatet.

Här får ni en länk till Science Gallery och är ni i Dublin, gör ett besök. Det tänker jag göra!

http://sciencegallery.com/

2010-05-06

NARRATIVA RUM

"Interactive wall" Te Papa Museum, Nya Zeeland, Fotograf: Samuel Mann


”The world is made of stories, not atoms.”

Dagens blogg utgår ifrån en konferens jag var på i Leicester för två veckor sedan och som handlade just om ”Narrative spaces”. Som utgångspunkt använder jag ett citat från den amerikanska poeten Muriel Rukeyser.

Narrativet finns inte bara i ett konstverk utan även inom oss. I mötet med konsten skapar vi vår egen berättelse utifrån de intryck vi får och de erfarenheter vi har med oss. Berättelsen påverkas också av rummet och den tid vi befinner oss i. På så sätt omfattar det narrativa rummet mer än bara konstverket och betraktaren, utställningsrummet, museet och samtidens aktuella frågor blir också en del av mitt narrativ.

Som pedagog ligger utmaningen i att hitta metoder som triggar dessa öppna processer och som ger utrymme för besökaren att hitta sitt narrativ. En annan av föredragshållarna i Leicester, Lee Skolnick, var också detta på spåren när han citerade Jerome Bruner;

”Good art embodies our story, it does not remind us of our story”

För pedagogen blir uppgiften att frigöra varje enskild besökares berättelse som finns inrymd i ett konstverk eller en utställning. Konsten och utställningen blir på så sätt en del av en dialog, ett meningsskapande som i bästa fall gör att jag ser på världen med nya ögon. Bruner menade att narrativet och dialogen är viktiga för meningsskapandet. Lärandet innebär ett skapande av mening. Det finns ingen verklighet, sanning, rätt eller fel i den värld som väntar på att upptäckas. Varje person skapar i samspel med det samhälle man lever i det som betraktas som verklighet, sanning, rätt eller fel. På så sätt blir narrativet en del av en social process. För att avsluta med ett citat från Bruner;

”Narratives constitute reality”

Behöver jag tillägga att det var en bra konferens.

2010-03-31

MUSEET UTAN MANUAL

Fotograf: Ricardo Martins

I förra veckan var jag moderator för ett seminarium som FUISM anordnade i anslutning till Vårmötet, museisektorns årliga träff. Temat för seminariet var ”Morgondagens publikfrågor – en utmaning för hela organisationen?”. I panelen som diskuterade denna fråga satt Lars Amréus, överintendent på Historiska museet och ordförande i Riksförbundet Sveriges museer, Eric Åström, sakkunnig på Kulturrådet, Maria Jansén, länsmuseichef på Östergötlands länsmuseum samt Eriqa Lindsten, ansvarig för den pedagogiska enheten på Bohusläns museum. I dagens blogg tänker jag ta upp en sak som Maria Jansén pratade om i sitt anförande, Museet utan manual.

Allt fler av dagens museer är öppna institutioner som släpper besökare och andra samhällsaktörer långt in i utställningsarbetet och samlandet. Nya medier, mobiltelefoner, Flickr och Facebook blir verktyg för interaktiva arbetssätt med synkrona återkopplingsmöjligheter för besökaren. Denna utveckling ligger i linje med den engelske sociologen Tony Bennets tankar i ”The Birth of the Museum” där han tydliggjorde museernas starkt samhällsskapande verkan och hur nya museer formas utifrån denna funktion. Museer blir levande mötesplatser, arenor för en dialog om dagens aktuella politiska frågor.

Detta ställer nya krav på utställningarnas möte med besökaren. Jag ser utställningen som en social mötesplats – ett medium för meningsskapande. Utställningen erbjuder ett ramverk för meningsskapande processer genom det sätt som föremål och idéer gestaltas och presenteras. När tecken, symboler, bilder och föremål sätts samman till helheter skaps mening som bygger på tidigare erfarenheter och kunskaper. Utställningen bär på en pedagogisk dimension där den står, en dimension som måste kommunicera med besökaren utan en guide som tolkar eller förklarar. På samma sätt rymmer hela museet en pedagogisk dimension där utställningar, samlingar, arkiv och webb ska vara tillgängliga. Ett museum utan manual.

Jag menar att denna pedagogiska dimension i hög grad ställer krav på pedagogisk kompetens när det gäller museets och utställningars form och gestaltning. Visst, på dagens moderna museum har alla ett pedagogiskt uppdrag, men det ska inte blandas ihop med pedagogisk kompetens. Den pedagogiska kompetensen är viktig när ett innehåll ska nå fram till en besökare, när innehållet ska vara tillgängligt. Därför ser jag den pedagogiska kompetensen som den viktigaste kompetensen på det moderna museum som vill nå och engagera sin besökare, som vill göra skillnad. Detta ”post-museum” bygger på en förståelse av de komplexa relationer mellan kultur, identitet, lärande och kommunikation som är hjärtat i morgondagens museum. En kommunikation och pedagogik som bygger på ett Museum utan manual.

2010-03-03

ÄR DET DAGS ATT TALA OM INREACH?


För några veckor sedan var jag med och arrangerade ett seminarium på Världskulturmuseet i Göteborg. Seminariet var ett samarrangemang mellan Riksutställningar och Museion, den museologiska utbildningen vid Göteborgs universitet. Temat för seminariet var ”Museet och publiken”.

En av programpunkterna handlade om hur just Världskulturmuseet arbetar med sitt utåtriktade publikarbete. Museet har unga vuxna som primär målgrupp och har lyckats bra med detta. VKM hade en bra bit över 200 000 besökare 2009, av dessa var 60% under 30 år.

Ett perspektiv som Katarina Bergil (tf Museichef) och Klas Grinell (intendent) lyfte i sitt anförande var synen på publiken. Utgångspunkten för resonemanget var att även besökarna äger kunskaper och förmågor som är relevanta för museet. Museet behöver dock utveckla nya metoder för att fånga dessa för att de ska nå in i verksamheten.
Ett vanligt uttryck för att utåtriktat mot speciella målgrupper och då kanske särskilt sådana som är socialt utsatta är ”outreach”. På VKM funderade man nu i omvända termer. Bör museet arbeta med INREACH?

I ”outreach”-begreppet ligger ett tolkningsföreträde inbäddat. Vi ska nå ut till grupper som är underrepresenterade och underprivilegierade, men vi ska oftast göra det med vår kultur och kultursyn, med våra koder och språk, med våra metoder.

INREACH handlar istället om att se besökarna som aktiva medspelare, som bärare av kunskap och erfarenheter och som kan bidra till att utveckla våra perspektiv och verksamheter. Det handlar om ett synsätt där vi skapar relevans för besökaren genom att sätta värde på han/henne och söker ett jämbördigt möte där båda parter lär av varandra. INREACH blir då en tankevända där vi ser en ett internt utvecklingsbehov som något som angår två parter, som en gemensam process utifrån ett sociokulturellt perspektiv, dvs. där vi möts i en dialog och där vi samspelar med omvärlden och lär av varandra.

2010-01-24

GOTT NYTT 2010!


Dags för ett nytt år och nya bloggar. Bilden ovan illustrerar också ett ställningstagande. Den är hämtad från Flickr, ett socialt media, där producenter och konsumenter av fotografier kan mötas. Där finns bilder upplagda för vem som helst att använda, under vissa förutsättningar.

Nytt år innebär också nyheter för denna blogg. Jag kommer under 2010 att blogga en gång i månaden. 2009 lärde mig att en gång i veckan inte fungerar. Det kommer fortfarande att vara en professionell blogg riktad till alla ni som är intresserade av lärande och meningsskapande i anslutning till utställningsmediet. Jag kommer också emellanåt att presentera gästbloggare. Bloggarna kommer i år att illustreras med bilder från flickr. Varför då?

Det finns 2 huvudorsaker. Dels vill jag bidra till att trycka på detta med sociala media och genom att blogga, twittra och använda flickr kombinerar jag 3 sådana media. För det andra handlar det om ett ställningstagande mot en kontroll av "intellectual property rights" (IPR). Jag menar att tankar, idéer och åsikter inte ska vara en handelsvara utan en del av en gemensam, kreativ allmänning. Vi behöver alla bidra till ett kollektivt minne om vi ska lösa framtidens stora frågor som miljön, världssvält, de globala ekonomiska orättvisorna m.m.

På fredag ska jag besöka Moderna museet i Malmö för att se hur det har blivit och hur de jobbar med pedagogiken där. Det ska bli häftigt. Glöm inte heller att registrera er som "följare", så att ni får ett meddelande när jag lagt in ett nytt inlägg. Det går också att lägga till mig som Twittrare. Mitt twitter alias är Goranzone.

Vi hörs!
Göran