FUTURE EXHIBITIONS

Fotograf: Leonard Gren

Dagens blogg handlar om flickan på bilden. Hur kan morgondagens utställning bli relevant för henne?

Future Exhibitions är namnet på en publikation som Riksutställningar kom ut med i veckan. Det är en engelsk- och svenskspråkig publikation som söker i samtiden efter svaren på morgondagens frågor. Här intervjuas makthavare och visionärer, vi har letat fram utställningarna som siktar mot framtiden samt tittar på innovativ teknik och tar pulsen på morgondagens utställningsmedium, både i och utanför Sveriges gränser. Publikationen ställer en rad retoriska frågor; Finns det museer om 50 år? Och vad är i så fall deras roll? Många kulturinstitutioner runt om i världen brottas med samma frågeställningar: komplexa uppdrag och målgrupper som i allt större utsträckning kräver mer för mindre. Detta får även bli temat för dagens blogg.

En klar tendens och något som allt fler pratar om i Europa är att utställningar i allt högre grad måste bli relevanta för en större publik. Berättelserna måste blir mer aktuella, sociala medier måste vävas in i utställningsstrukturen så att utställningens exponering ökar, interaktiviteten i utställningar måste göra skäl för namnet och museerna måste bli attraktiva som mötesplatser. Genom att sätta publiken i fokus, och inte bara som en läpparnas bekännelse, förvandlas museipedagogen till den viktigaste personen på museet. Detta innebär att utbildningsmöjligheterna måste öka och statusen på yrkeskategorin höjas. Låt oss börja med detta eftersom det är centralt.

Vilken annan yrkeskategori på ett museum anställs utan djupare ämneskompetens i yrkets kärna? Kan ni se en webbredaktör eller tekniker anställas utifrån kravet "60 poäng konstpedagogik, webbkunskaper/tekniska kunskaper meriterande"? Jag menar, och jag vet att ni är många som kommer att skjuta mig nu, att det centrala i en pedagogisk process är kunskaper om lärande. Speciellt i en ny lärsituation där vi måste hitta nya metoder för konst- och museipedagogiken. När det inte längre duger att stå och hålla föredrag om en utställning utifrån en förmedlande syn på kommunikation. Jag vet att många grupper vill ha den typen av guidning, men jag vet också att den inte når fram till andra grupper och det är väl här som utmaningen ligger. Om man nu vill nå en ny publik i morgondagens utställningar.

Vilka berättelser kan flickan på bilden tänkas vilja ta del av på ett museum? Hur kan museet bli relevant för henne? Ett sätt är att använda samlingar till berättelser i tiden samt att ge platsen nya innebörder. Att se på artefakter ur nya perspektiv och låta en ny berättelse träda fram som Historiska museet i "Maria-utställning" är en sådan berättelse. "Hot spot" på Malmö museer är ett sätt att ge museet en ny innebörd. Det senare är grepp för att öka relevansen samt att göra museet till en mötesplats, en plats där människor träffas, umgås och kanske även ser en utställning. Ett socialt nedslipande av trösklar. K21 i Düsseldorf arrangerar nattklubb i galleriet någon gång i månaden. Kan det vara en väg att gå? Ett tredje sätt är att göra utställningen större är bara det fysiska uttrycket på museet eller galleriet. Väva in sociala medier för fortsatt diskussion kring utställningens frågor, erbjuda webben som en möjlighet till fördjupning och reflektion. Här är är det bara fantasin som sätter gränser.

Finns det museer om 50 år? Det är klart att det finns! Men de stora berättelsernas tid är förbi. Nu är det dags att berätta ny saker, sätta in samtiden i ett historiskt sammanhang utifrån dagens perspektiv och aktuella ämnen. Vi måste även riva museets väggar och förstå att morgondagens utställning använder sociala medier i sin kommunikation. Museet blir en utgångspunkt för ett gränslöst samtal som bidrar till att morgondagens utställningar blir relevanta.