Fotograf: Leonard Gren
För några veckor sedan var jag med och anordnade ett seminarium om pedagogiska policydokument. Eftersom denna blogg ingår som en del i en process där vi vill synliggöra vårt arbete på Riksutställningar med vårt policydokument tänkte jag reflektera lite kring detta med policydokument idag.
Thomas Koppfeldt, lärare på Konstfack och DI, utgick i sitt anförande från ett statement där han menar att museerna i sin verksamhet måste utgå från visandet. Om detta är det centrala i ett museums uppdrag blir ju också de kommunikativa och lärande praktikerna museets hjärta.
Här pekade han på en logisk kedja. Man kan inte arbeta med ”lärande” utan att ha ett styrdokument, det vi kallar för ett policydokument. Det går heller inte att göra ett sådant dokument, där man på olika sätt förhåller sig till lärande, utan att ha en kunskapssyn. Och en kunskapssyn förutsätter en kunskap om pedagogisk teori. Thomas Koppfeldt menade dessutom att det finns inget så praktiskt som en bra teori.
I det efterföljande samtalet under seminariet kom det också vid ett flertal tillfällen fram att de flesta museipedagoger saknar utbildning i pedagogisk teori. Detta är också något jag snabbt konstaterat när jag kommit in i detta fält. Det pratas mycket om metod och ”good practice”, men väldigt lite om teoretisk grund.
Även Helen Charman, från Design Museum i London, var inne på samma spår. Det går inte att arbeta med processer kring lärande i en institution utan att ha ett policydokument att förhålla sig till. I deras fall bestod policydokumentet av 4 delar;
- Mission
- Värdegrund (Values)
- Mål (Aims)
- Strategier (Strategy)
På Design Museum höll man dokumentet levande genom att se över det var 6:e månad i enheten. Det handlar då om att titta på de delar som är föränderliga över så kort tid, dvs. mål och strategier.
Undertecknad och Stina Flink redogjorde mer får varsin praktisk process där vi håller på att ta fram pedagogiska policydokument. I vårt fall, på Riksutställningar, har processen handlat om följande.
• Legitimitet – för att policydokumentet ska bli levande måste det vara förankrat hos ledningen för att få en legitimitet i hela organisationen.
• Delaktighet – Många måste göras delaktiga i processen med att ta fram dokumentet.
• Tid – Tiden är en faktor. Det måste finnas tid för process och reflektion.
• Struktur – Hur ska dokumentet struktureras? Vi har utgått från den ”engelska” modellen som jag redogjort för ovan.
Det ska bli intressant att följa en nationell process kring detta och se hur utvecklingen kommer att bli. Jag hoppas kunna bidra med en rad olika initiativ och tankar.
Thomas Koppfeldt, lärare på Konstfack och DI, utgick i sitt anförande från ett statement där han menar att museerna i sin verksamhet måste utgå från visandet. Om detta är det centrala i ett museums uppdrag blir ju också de kommunikativa och lärande praktikerna museets hjärta.
Här pekade han på en logisk kedja. Man kan inte arbeta med ”lärande” utan att ha ett styrdokument, det vi kallar för ett policydokument. Det går heller inte att göra ett sådant dokument, där man på olika sätt förhåller sig till lärande, utan att ha en kunskapssyn. Och en kunskapssyn förutsätter en kunskap om pedagogisk teori. Thomas Koppfeldt menade dessutom att det finns inget så praktiskt som en bra teori.
I det efterföljande samtalet under seminariet kom det också vid ett flertal tillfällen fram att de flesta museipedagoger saknar utbildning i pedagogisk teori. Detta är också något jag snabbt konstaterat när jag kommit in i detta fält. Det pratas mycket om metod och ”good practice”, men väldigt lite om teoretisk grund.
Även Helen Charman, från Design Museum i London, var inne på samma spår. Det går inte att arbeta med processer kring lärande i en institution utan att ha ett policydokument att förhålla sig till. I deras fall bestod policydokumentet av 4 delar;
- Mission
- Värdegrund (Values)
- Mål (Aims)
- Strategier (Strategy)
På Design Museum höll man dokumentet levande genom att se över det var 6:e månad i enheten. Det handlar då om att titta på de delar som är föränderliga över så kort tid, dvs. mål och strategier.
Undertecknad och Stina Flink redogjorde mer får varsin praktisk process där vi håller på att ta fram pedagogiska policydokument. I vårt fall, på Riksutställningar, har processen handlat om följande.
• Legitimitet – för att policydokumentet ska bli levande måste det vara förankrat hos ledningen för att få en legitimitet i hela organisationen.
• Delaktighet – Många måste göras delaktiga i processen med att ta fram dokumentet.
• Tid – Tiden är en faktor. Det måste finnas tid för process och reflektion.
• Struktur – Hur ska dokumentet struktureras? Vi har utgått från den ”engelska” modellen som jag redogjort för ovan.
Det ska bli intressant att följa en nationell process kring detta och se hur utvecklingen kommer att bli. Jag hoppas kunna bidra med en rad olika initiativ och tankar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar